Klan Ventrue utgörs av de naturliga ledarna i vampyrsamhället. Klanens medlemmar har rykte om sig att vara hedersamma, gentlemannamässiga och smakfulla, men samtidigt ohämmat manipulativa. Om någon klan kan sägas vara vampyrernas "adel", så vore det Ventrue, och sanningen är också att klanen historiskt sett har hämtat sina medlemmar främst ur de högre samhällsklasserna. Klanen strävar till att i alla tider bevara stabiliteten inom Camarillan, och en vanlig uppfattning inom klanen är att de ensamma måste bära denna "börda", för att andra klaner antingen är för obrydda, för kortsynta eller för impulsiva för att göra det – de är diktatorerna bland de odöda. Detta ledarskap är för de flesta Ventrues en gudagiven rätt, för de är de enda inom Camarillan som faktiskt kan bära ledarskapets bördor – enligt dem, alltså. De accepterar att med ledarskap kommer ansvar – att en god ledare måste kunna stå bakom sina beslut även om de visar sig vara dåliga. Men makten lockar ändå. Föga förvånande kommer de allra flesta furstar från klan Ventrue.
En Ventrue är en ledare, inte en arbetare. Han njuter av att få andra att göra hans smutsarbete, och gör själv inget som han anser står under hans allsviktiga värdighet. Så extremt ingrodd är denna uppfattning att en Ventrue inte ens dricker blod av vem som helst, utan oftast väljer en typ av offer som han föredrar.
En oskriven lag inom klanen är att man ska behandla andra Ventrues med heder, och att alltid ge en annan Ventrue hjälp om han eller hon ber om det. Dock är det osannolikt för två Ventrues att lita på varandra – i främsta rummet är man ju ändå rivaler om makten. Men även rivaler bör alltid behandla varandra med respekt, för man kan ju inte sjunka ner på samma nivå som mindre civiliserade klaner.
Åsikter om andra
Brujah
De är något av en gåta – irriterande framfusiga som unga, vidrigt sluga som gamla. Det är svårt att säga vilket som är värre. Deras styrka och övertygelse är värdefulla, men deras urgamla hat och ilskna natur gör dem till oförutsägbara allierade i bästa fall. Behandla dem med respekt, men håll dem på armslängds avstånd, som med alla farliga djur.
Gangrel
Inte mycket bättre än vilda djur – de flesta av dem ser ju ändå ut som djur. De håller sig allt som oftast från de finare salarna, och det är bara bra. Oregerliga och besvärliga. Men de har inga aspirationer till makt, så de får lufsa runt i vildmarkerna bäst de vill.
Malkavian
Galna, utan tvekan. Våra mentalt instabila kusiner har ändå ett värde för Camarillan. De är varken ett riktigt hot eller en stor tillgång, och ibland är det bäst att ignorera dem. Men till och med en blind höna kan hitta ett korn, och för vissa arbeten kan en Malkav vara det enda vettiga alternativet…
Nosferatu
De, som vi, vet att information är guld värt. Deras förmåga att samla ihop information och kunskap är häpnadsväckande, även om deras besatthet av det är något ömkligt. Men de är till stor nytta för Camarillan, och de söker inte nödvändigtvis vår undergång. Då man väl hittar dem och övertygar dem är de mycket goda allierade. Men sällan går de att hitta då man verkligen behöver dem. Alla borde ha en Nosferatu att kalla på, men man bör aldrig hålla dem för nära.
Toreador
Våra närmaste allierade och rivaler. Tur nog för oss så har de huvudet bland molnen snarare än i nuläget. Deras dekadenta besatthet av skönhet distraherar dem från viktigare saker. De är inte dumma dock, och kan ta sig an problem med en passande iver ifall de är motiverade på rätt sätt. Nyckeln till att hantera dem är att dirigera dem mot rätt mål - det vill säga, våra mål.
Tremere
Farliga, hemlighetsfulla och utan värdighet. Deras magi gör dem annorlunda från resten av oss, men deras totala besatthet av de ”mystiska konsterna” gör att de framstår som utbölingar i Camarillan. Lika så bra. Om det fanns en klan som sekten skulle klara sig utan så är det de, men det är bättre att ha dem på vår sida än att de är allierade med Sabbaten eller att de skulle arbeta på egen hand. De är inte så mäktiga som de tror sig vara, men det är ändå bäst att hålla ett nära öga på dem.
Lasombra
De har inte varit ett hot för oss på väldigt länge. De hänger oss i hasorna och hoppas på att kunna plocka upp våra rester. Länge har de spelat maktens spel, men aldrig förstått vad makt egentligen innebär, eller hur man bäst hanterar den. De gömmer sig i skuggorna och vakar över mänskligheten – rädda och ovilliga att ta tjuren vid hornen. Deras influens blir mindre och mindre för varje natt som går, och klanen består allt mer av obildade ynglingar, som inte har någon kunskap om den heder och förmåga som klanen en gång besatt. En skymf.
Tzimisce
Ofattbara monster varenda en av dem, men icke desto mindre farliga. Det vill säga, farliga då man möter dem ensam i en mörk gränd omgiven av deras monstruösa kompanjoner. Annars är de mestadels ofarliga. De förlorar allt sinne för vision och syfte i sin barnsliga fascination för köttet.
Assamite
Ett besynnerligt släkte. De är välsignade med potenta förmågor och ett fanatiskt lynne, men slösar bort allt på diableri. De bands en gång med Tremeres hjälp, men blodsförbannelsen som en gång i tiden sattes på dem är nu bruten. Så som det är nu kan det inte tillåtas fortgå - de måste kedjas igen. Men tills dess så är det bäst att endast lita på dem i de mest desperata av fall.
Giovanni
De säger sig vara våra rivaler, såväl i makt som i position. Sannerligen, kanske de kunde vara om de skulle lämna sina kryptor och koncentrera på vad som pågår här och nu, snarare än det döda förgångna. Deras besatthet av spöken och förfäders andar är, för att säga det vänligt, rätt smickrande. Det vore humoristiskt om det inte var så groteskt. Fortsättningsvis, som vilken annan gäst som helst, bör man hålla ett öga på dem då de visar sina anleten i ditt hem. Låt dem aldrig slå rot på ditt territorium, och ge dem aldrig spelrum.
Ravnos
De hävdar att de har heder, men så gör alla tjuvar. Deras blandade blod, förkärlek för trick och tycke för vagabondens liv gör dem till mindre aktningsvärt sällskap. Man behöver inte ens tolerera deras närvaro överhuvudtaget. Driv dem vidare till nästa stad - det är mer än de förtjänar. Men blanda dina misstankar med ömkan, ty de har mist sin sista chans till ett större öde.
Sets följeslagare
Ormtjusare, som älskar att sprida synd. Vi har föga tålamod för dem och deras besynnerliga sätt. De befläckar allt som de rör, eller åtminstone skulle de vilja att man tror så. Sanning att säga så verkar de vara föga mer än egocentriker som försöker återuppleva ormen finaste nätter från första moseboken. Ifall de skulle få för sig att följa ett mindre idiotisk kall så kanske de vore ett hot. Om de stör dig, så ta hand om dem med största grymhet.
Människor och ghouler
Då det gäller såväl ghouler som människor, så beblandar sig Ventrue helst endast med samhällets översta skikt. Varför göra något annat, när man innehar den position som vi har? För ju starkare tag man har om toppen av maktens hierarki, desto stabilare är världen. Människor och ghouler bör användas för att befästa en Ventrues position. En Ventrues ghoul är dennes egendom.
Se även
Ventrue (kategori)